.

Det jag bara har gått och väntat på hände i morse. A klättrade upp och kröp omkring i sängen, jag ropade på henne att komma till mig så att hon inte skulle trilla ner. Men istället för att ta ett steg framåt satte hon sig ner och rumpan kom preciiiiis vid kanten och jag ser på hennes ögon att hon vet att hon trillar. Jag flög upp samtidigt som hon flög ner, eller snarare med en baklängesvolt ner och hamnade på mage på golvet, med fötterna mot väggen och huvudet mot sängen. Tusen tankar som vid K´s små olyckor bruten nacke/ben/armar/blod... lyfter upp lillan som gråter men hon är helt okej, inte ett märke. Hon lugnade snart ner sig så hon blev nog mest rädd.