.

Idag när jag gick med K till dagis gick vi förbi två alkisar på en bänk. Den står lite upp i en backe, vid en sväng, så som tur är var vi några meter ifrån.
Godmorgon, sa en av dem.
Ehh, godmorgon, sa jag. Gillar inte att prata med alkisar alls, har bara dålig erfarenhet av det. De är inte trevliga, bara obehagliga.
Är du ute och går med glina? sa han.
Ja.
Hur många är de? sa han och kisade med ögonen.
Två.
Bara två? Ja men det räcker väl.
Jo det får nog räcka nu, sa jag.
Ja de skriker väl på morgonen sa gubben.
Nej de är inte så skrikiga.

Sen började han prata med K, om hans jacka, och sen sa han.
Jag bor i det huset. Jag vet vilket hus ni bor i. Jag vet vilken trappuppgång det är. Jag kanske ska komma och hälsa på mamma sen om jag får. Men hon kanske redan har en karl hemma?

JA! sa jag och blängde, sen skyndade vi oss därifrån. Fy faaan. Var det ett hot? OBEHAGLIGT iallafall.
Alkisens alkispolare sa nånting och då sa alkisen "håll käften" högt.
Blääää för alkisar! Jag hatar dem!
Som gubben i brunnsparken när jag var gravid med K, som klappade Åsa på kinden och fösökte tafsa på min mage.
Eller när jag var gravid med A och jag, P och K väntade på spårvagnen hem och en alkis började svära och gorma om "jävla ungar" och skrek på oss. Vi gick därifrån, sen såg vi honom stå och spotta på folk.

Jag vet att alkoholism räknas som sjukdom, men vad fan, majoriteten av dem har bara sig själva att skylla! Det är ingen som står och häller ner alkohol i halsen på dem, och de har fan ansvar för sitt eget liv och handlande.
Bort bort bort från mig, prata inte med mig och mina barn, äckel!!!

Jag tog en annan väg hem ifall de skulle vara kvar (det var de inte) och jag är så jävla glad att vi har portkod!!