.

Häromdagen var vi och handlade. K köpte bananer och äpplen och la i sin korg. Han försökte lägga i potatis också. När jag letade på helt fel ställe efter saltet tog han en påse bittermandel och stack iväg. När jag sprang efter sprang han bara fortare, och vid godiset hittade han en ballerinakexrulle.
Han fortsatte springa samtidigt som P vinkade till mig från kön där det var hans tur. Hoppsan. Lite stressad sprang jag efter min 2-åring som nu stannat vid köttfrysen och försökte öppna sitt kexpaket. Jag tog det ifrån honom och det blev gallskrik. P kom och hämtade vår korg och jag lyfte upp en skrikande kille. På väg till kassan såg jag saltet och jag erkänner - jag la bittermandelpåsen på en hylla där. K skrek hela vägen till kassan och igenom den. Tills vi skulle packa kassen och han skulle lägga i kexpaketet som vi råkade köpa pga allting, nej, den skulle inte vara i kassen och han tog den och gick iväg. Då hade han slutat skrika iallafall. Men han fick vänta tills vi kom hem innan han fick kex iallafall.

Xlii: Jag älskar dig!
K: Jag älskar dig.
K: Jag älskar min banan.
K: Jag älskar bananer.
K: Jag älskar kakan.